Aktuellt

Pulsatillor

På Gotland finns tre pulsatillor: nipsippa P. patens, fältsippa P. pratensis och gotlandssippa P. vulgaris ssp. gotlandica. Mosippa P. vernalis finns inte på Gotland. Tre växtplatser med vanlig backsippa P. vulgaris ssp. vulgaris är kända, med de är inte naturliga utan spridda från odlingar.

Det är fleråriga, vårblommande, silkeshåriga örter med flikiga skaftade blad från basen. Stjälken är ogrenad har bara en blomma. Blomman är klocklik och har sex fint håriga hylleblad. Den saknar alltså foderblad. En bit under blomman sitter flikiga kransställda blad; det är så kallade högblad och kallas för ett svepe (svepeblad). Pulsatillor har en långlivad vertikal pålrot, som grenar sig upptill i korta jordstammar. I toppen på var och en sitter en övervintrande knopp, som skyddas av flera lager ludna lågblad.

Ståndarna är många och de yttre är sterila och knapparna är där omvandlade till honungskörtlar. Pistillens märke mognar innan ståndarna i blomman är färdigutvecklade. Detta anses hindra självpollinering. Man ser ofta myror, tidiga fjärilar som grönsnabbvinge och andra insekter krypa runt i blommorna. De är tyvärr även omtyckta av andra djur, som kaniner, fasaner och rådjur. I ett område i Ardre var 85% av alla blommande stjälkar av gotlandssippa avknipsade av kaniner.

Ett förlängt, fjäderlikt spröt på fröet bildar en flygapparat. Efter mognaden förlängs stjälken och fröna sitter samlade i en rund fruktställning. Vind och djur sprider sedan fröna.

Fältsippa P. pratensis

Den räknas som allmän på Gotland och saknas bara i vissa jordbruksområden. Den har smalt klockformiga, nickande blommor, ”hänger med huvudet”. Färgen på hyllebladen är ofta mörkviolett, men den kan vara blekare, mer rosa och sällsynt gul eller vit. Hyllebladen är lite längre än ståndarna men har tillbakaböjda flikar.

Bladen syns i ett tidigt skede av blomningen. De har en dubbelt parflikig bladskiva med flera långa mellanleder.

Fältsippa blommar något senare än nipsippa och gotlandssippa. De föredrar tunn jord på hällmark, torrängar, sandhedar, i hällmarkstallskog och i ängsmarker. Den tål inte stark igenväxning.

Fältsippor 17 april 2022   

Fältsippa 21 maj 2017

Fältsippa på Närsholmen 17 maj 2025

Nipsippa P. patens

Rödlistad som NT. Fridlyst. Har ett Åtgärdsprogram. Sällsynt på Gotland; funnen i 15 kartblad. Habitatdirektivets bevarandestatus. Floraväktas och statusen rapporteras till EU vart sjätte år.

Nipsippa har blå-blåvioletta hylleblad. De är något nickande eller upprätta. Hyllebladen är drygt 4 cm långa och 1,5 cm breda. I sol kan de öppna sig helt. En bit under blomman sitter svepebladen. De är ca 3 cm långa och flikiga till ungefär 2/3 av hela längden.

Nipsippa blommar på bar kvist. Först på sensommaren syns de speciella bladen vid marken. De är handflikiga, med tre flikar som ibland är så djupa att det ser ut som fem flikar. Alla flikar utgår från en gemensam punkt på bladskaftet. Om man letar vid basen av plantorna kan ibland vissnade fjolårsblad finnas kvar, vilket underlättar bestämningen.

Frukterna har kort grobarhetstid. De enskilda plantorna uppges kunna bli mycket gamla. Alla plantor blommar inte varje år, utan endast 10 till 40 %.

Nipsippa gynnas av minskat utmarksbete och ökade troligen därför under 1900-talet, men ogillar också igenväxning och föredrar glesare skog. Ofta växer nipsippa längs skogsbilvägar och på vägkanter, i mark där den lättare kan fröså sig. I sitt huvudområde i övriga Europa och Asien är det en stäppväxt och på Gotland har solvarma hällmarkstallskogar med tunn jordmån fått ersätta stäppen.

På Gotland växer nipsippa på glesa utmarksskogar på tunt jordtäcke av sandig morän, ovanpå renare kalksten och ibland på sandig morän. Den finns inom tre områden: hällmarkstallskog i Hejde-Etelhem-Garde-Buttle, i sandig tallskog och hällmarkstallskog i Träkumla-Follingbo-Endre -Hejdeby och på Hejnum hällar och Filehajdar i Othem-Hejnum-Lärbro-Tingstäde-Rute.

I Sverige finns nipsippa sällsynt även i ett begränsat område i Ångermanland. Utanför landet förekommer nipsippa närmast i sydöstra Finland och Estland. I övriga Europa är arten östlig och dess världsutbredning sträcker sig in i norra Asien.

De rikaste förekomsterna hyser den västra delen av Filehajdar med 111 000 blommande plantor år 2004.

                                               

 Nipsippa. T.v. svepebladen är flikiga till 2/3. T.h. blad och fruktställning

Nipsippa, rosa form, Filehajdar

Nipsippa, ovan, 11 april 2015. De torra fjolårsbladen syns ännu bra.

Gotlandssippa Pulsatilla vulgaris ssp. gotlandica

Rödlistad som VU. Fridlyst. Endem. Har ett Åtgärdsprogram. Sällsynt på Gtl. Funnen i 5 kartblad. Habitatdirektivets bevarandestatus. Floraväktas och statusen rapporteras till EU vart sjätte år.

Gotlandssippa är en av landets få endemer – den finns endast på Gotland i hela världen. Utbredningområdet är begränsat och den är endast noterad från socknarna Ardre, Kräklingbo, Gammelgarn och Östergarn.

Gotlandssippa är en underart av vanlig backsippa. Den har blekare, kortare och bredare hylleblad, samt grövre och längre blomskaft ovanför svepebladen än vanlig backsippa.

Bladen börjar synas när blomningen kommit i gång. Bladens flikar, särskilt ändfliken är bredare än hos vanlig backsippa och mycket lik fältsippans.

Växten förefaller att ha ökat sedan skogsbetet minskat. Detta gäller såväl individantalet på lokalerna som antalet lokaler. Under flera extremt torra år har också många enbuskar dött, vilket givit gotlandssippan mindre konkurrens och fler lämpliga växtplatser.

Gotlandssippa växer i öppen gles tallskog i ett ofta tunt jordlager på kalkhällar eller i hällsprickor. Enbuskar är vanliga på lokalerna. Växten kräver ljus och kan försvinna om enbuskvegetationen blir alltför tät. Den undviker dock helt öppna hällytor. Ett måttligt bete kan gynna växten.

40 639 plantor med 64 444 blommande stjälkar räknades år 2009 på Russvätar. Den är rikligast spridd inom de sydvästra och södra delarna av naturreservatet.

Gotlandssippa, med blad.

Gotlandssippa. Svepebladen är flikade nästan ner till basen (jmf. nipsippa)

Nipsippa x fältsippa Pulsatilla patens x pratensis

Hybriden mellan nipsippa och fältsippa upptäcktes 25 juli 1855 på Tonnklint, samtidigt som nipsippan uppmärksammades. Den är Inte sällsynt, men finns alltid i få exemplar. Märkena hos nipsippa och fältsippa mognar en tid innan ståndarna är färdigutvecklade, för att förhindra självpollinering. Eftersom nipsippa blommar något före fältsippa borde det vara troligare att fältsippan pollineras med pollen från senblommande nipsippor. Det normala borde då vara att moderplantan är en fältsippa.

Hybridens blommor är oftast mycket lika nipsippans, men ibland syns drag av fältsippa.                         Enklast är att se på örtbladen. Nipsippan har typiska blad, med tre eller fem flikar, som utgår från en gemensam punkt på bladskaftet.  Fältsippan däremot har en dubbelt parflikig bladskiva med flera långa mellanleder. Hybriden har alltid en eller ett par mellanleder I bladet, men de är inte så flikiga som fältsippans. Bladflikarna är också lite bredare.

Hybriden blommar normalt något senare än nipsippan, och är ofta i knopp när nipsippan är på topp. Då får man besöka växtplatsen igen för att bli säker på bestämningen.

Nipsippan blommar på bar kvist och bladen kommer i slutet av blomningen. Fältsippan får sina blad i ett tidigt skede av blomningen. Hybriden är intermediär, men det brukar gå att se om det finns eller saknas mellanled även på outvecklade blad.

Hybridens bladflikar är lika gotlandssippans men de är nästan alltid bredare med en större och kraftigare ändflik.

Hybriden är alltid steril och utvecklar inga mogna frön. Fruktställningen är bara en lite tufsig grå tuss.

Fältsippan föredrar mer öppna ytor än nipsippan, därför hittar man eventuella hybrider i skogskanten, där föräldraarterna kan mötas.          

       

Nipsippa x fältsippa, 29 april 2025

Från Torgny Rosvalls artikel Hybrid mellan nipsippa och fältsippa Pulsatilla patens x pratensis i Rindi nr 1:1984. Även teckningarna är gjorda av Torgny Rosvall

Nipsippa x fältsippa (jmf bladen), 27 april 2024

Gotlandssippa x fältsippa P. pratensis x P. vulgaris ssp. gotlandica

Under en floraväktarövning i april 2025 hittades några plantor som bedömdes till hybriden mellan gotlandssippa och fältsippa. På just den här växtplatsen växer de båda pulsatillorna blandat. Gotlandssippor brukar annars inte samsas med fältsippor.

Den här hybriden verkar inte vara beskriven tidigare, så det finns en viss osäkerhet. Den var vackert rosafärgad, nickade och såg inte ut som en ren fältsippa eller gotlandssippa.

Trolig hybrid mellan fältsippa och gotlandssippa, 21 april 2025.